Välkommen Nandita

Statistiken visar att många flyttar till Ludvika kommun och därför tycker vi att det är kul att ge ett ansikte på några av dem. En av dem är Nandita Farhad.

Välkommen till Ludvika kommun

Nandita Farhad, vad är det som fört dig hit?

– Ödet! Jag visste inte ens att jag sökte jobb på Hitachi, jag klickade bara runt. Men egentligen började resan redan som barn i Bangladesh. Jag såg ett BBC-program om Sverige – kullerstensgatorna i Stockholm, lugnet, den fria utbildningen – och tänkte: dit vill jag en dag.

– 2010 flyttade jag till Linköping för att läsa min master, och där kände jag mig mer hemma än någon annanstans. Sedan dess har jag bott och arbetat i flera länder, men alltid dragits tillbaka hit. Efter många år inom den akademiska världen ville jag prova industrin. När jag träffade min blivande chef på Hitachi klickade det direkt, och i januari flyttade jag till Ludvika. Efter bara några månader här visste jag att jag ville stanna.

Berätta lite om dig själv!

– I Linköping gick jag med i en förening för indisk dans. Jag gillar att dansa; zumba eller indisk dans. Men jag har inte hittat någon grupp här än.

– Det jag ångrar mest och skäms över är att jag inte kan svenska efter så många år här. När jag undervisade i Linköping så var det internationella studenter. Min högsta prioritet nu är att lära mig, så jag har ansökt till SFI.

Vilka är dina intryck av din nya hemkommun?

– Jag kände mig så välkomnad när jag kom hit. Jag fick hjälp av tåget av en kvinna som heter Lisa som jag har fortsatt kontakt med. Och jag har lärt känna Gunnar Andersson och hans fru Agneta via Högbergskyrkan. De hjälpte mig att känna mig hemma här, så jag är så tacksam.

– Det jag önskar är att det fanns direkttåg till Stockholm. Jag tror att Ludvika skulle bli mer attraktivt om det var lättare att pendla.