Gamla Brukskontoret

Här följer en längre version av intervjun med Karin Surtmann, från Näringslivsnytt nummer 2, 2023. Den handlar om bageri och konditori Gamla Brukskontoret och familjens flytt från Stockholm till Nyhammar.

– Jag har anknytning hit. Pappa föddes i arbetarbostaden till bruket. Hans far och farfar bodde där. Hette Berg i efternamn. Pappa flyttade till Järfälla med sin familj på 50-talet. Där träffade han min mamma. Resten av familjen flyttade tillbaka, men pappa blev kvar.

– Vi är uppvuxna i Jakobsberg, men vi har varit här mycket, två gånger varje sommar. En av dessa var alltid Gasenberget och farmor och farfars fäbod.

– När pappa blev pensionär på 90-talet köpte han och mamma hus i Nyhammar och flyttade hit.

– Ingen av oss är storstadsmänniskor egentligen. Vi bodde i ett område som skulle förtätas och få en massa höghus.

Sonen Joakim flyttade först. Han är lärare på Nyhammars skola.

– Vår dotter Johanna är mångsysslare, kreatör. Utbildad målare, bagare och konditor.

– Vi letade efter en enklare boning för ett sommarkafé. Micke och jag hade pratat lite skämtsamt om detta. Men till slut blev suget så starkt efter att göra något annat. Jag har jobbat i 30 år med HR- och ekonomifrågor. Micke har varit inköpare i byggbranschen.

– Vi hittade ett objekt som gick oss ur händerna. Vi var besvikna och satt i bilen en regnig dag. Vi stannade här och visste att det var till salu som en enhet; herrgården och brukskontoret. De hade precis styckat av så att det var två fastigheter. Vi kontaktade mäklaren och var här och tittade 4-5 gånger.

– Jag tyckte först att det var alldeles för stort. Vi gick från en lada till ett jättestort hus på 600 kvadratmeter. Vi fick tillträde 1 september 2020 och öppnade 4 november året efter. Vi åkte hit varannan helg. Johanna gjorde ett hästjobb. Hon målade och tapetserade allt på våning två och tre. Jag förstår inte hur hon orkade.

– Det är helt otroligt vad som hänt på ett år och fyra månader. Det är ett helt annat liv. Många livsförändringar – bara att flytta och ta med svärföräldrarna är en stor förändring, att ha ett generationsboende. Och startat företag. Det är omvälvande. Från att ha jobbat på kontor, hemma under pandemin, där man jobbade sina åtta timmar, till att här jobba 14-15 timmar i sträck. Det är en stor förändring rent arbetsmässigt. Att driva eget företag och sätta sig in i allt. Jag har jobbat med bokföring innan, men det är så mycket annat i ett företag också.

– Vi försöker vårda huset och lyfta fram det historiska. Vi har satt upp foton och gjort mappar med Nyhammars bruks historia. Vi har fått ta del av minnen från folk i bygden. En del gäster undrar vad det är för ställe. Det är kul att kunna förmedla det.

– Att jobba tillsammans som familj går mestadels väldigt bra. Vi kompletterar varandra bra och har olika ansvarsområden. Johanna gillar inte pappersjobb. Hon kan fokusera på att utveckla utbudet, men också på arbetssätt och planering. Logistiken.

– Hon får ha lite tålamod med oss. Men vi brukar inse att ”det där var inte så dumt”. Jag och Micke ser det som att det är ju hennes det här. Hon måste få ha friheten att skapa. Det kommer så klart att förändras när vi går i pension. Hon kan behöva en kollega, en till konditor. Men det beror på inriktningen. Huset ger stora möjligheter. Det har ju varit bed and breakfast en gång i tiden.

Verksamheten i dag

– Vi har ett kafé där vi säljer enbart hembakat. Allt är från grunden, vi gör allt med svenska råvaror. Det är äkta grädde, vi kokar egen vaniljkräm, gör egen mandelmassa. Det är därför kunderna tycker att det är gott. Vi har lite mer matigt också, som räksmörgåsar och pajer och köttbullesmörgåsar med Slaktar-Stinas köttfärs. Utbudet varierar; vi ändrar väldigt mycket. Bruksbullen, som Johanna har hittat på, är populär. Man tar en bulle, tar bort lock, fyller med vaniljkräm, bär och grädde. Den är jättepoppis och har blivit lite signum för oss.

– Det är en hemtrevlig miljö i sekelskiftesstil. Många lånar raggsockar och tycker att det är mysigt. På somrarna kan man sitta ute.

Hur får folk nys om er?

– Jag tror att det är mycket mun till mun. Vi finns på Trip advisor, är med i lokala samarbetsprojekt, Grangärdebygdens folder och karta, Visit Dalarna och Unika Ludvika. Men vi har aldrig annonserat. Vi har extrapersonal på helgerna, tjejer i gymnasiet. Själv gillar jag att stå i kassan på fredagar. Det är roligt att fråga förbipasserande. Många åker från Borlänge, Smedjebacken och Björbo. Det är en lagom utflykt.

Är det kul?

– Ja, när fredagen kommer känns det jättekul. Det är så många trevliga människor som kommer hit. Vi har 80-100 betalande gäster varje dag. Och även om det är svåra tider nu, råvarupriserna är höga, så är det spännande att driva företag. Det är svårt att ta ut ökningen gentemot kunderna. Det är en svår balansgång. Kunder från Stockholm och Göteborg säger ”vad billigt, ni måste ta ut mer!”. Men vi måste ju attrahera alla.

Hur tänker ni kring framtiden?

– Det här skulle kunna bli så mycket mer. Det behövs en sådan här mötesplats för människor. Vi har funderat på om vi ska arrangera fler möten, ha teman, knyta an mer till historien. Jag är yogainstruktör och skulle kunna ha pass i trädgården på sommaren. Vi skulle kunna ha tjejkvällar. Det finns mycket tankar och idéer. I sommar ska vi ha glasskiosk – vi fick Nyhammars IF:s gamla.