Fördjupad information om rivning och efterbehandling Fredriksbergs bruk
På Fredriksbergs fabriksområde har industriell verksamhet bedrivits sedan början av 1700-talet. År 1896 startades ett pappersbruk och verksamheten pågick fram till år 1972. Både sulfit- och sulfatmassa har producerats här under olika perioder.
Byggnaderna på området är i mycket dåligt skick och det är inte säkert att vistas i eller i anslutning till flera av byggnadskropparna. Fastigheten är herrelös och området är delvis instängslat för att hindra tillträde av obehöriga.
Marken på delar av fabriksområdet är till följd av den långvariga verksamheten förorenad. Föroreningarna är främst orsakade av bristfällig oljehantering och deponering av restprodukter. Kisaska, eller rostat svavelkis, är en restprodukt från tillverkning av sulfitmassa. Restprodukten har precis som malmen ett högt innehåll av arsenik och tungmetaller och innehåller ofta restsulfider. Kisaska har deponerats på det så kallade kisaskeområdet väster om fabriken men också spridits på banvallar som idag används som gång- och cykelvägar. Mesa är en restprodukt från kausticeringssteget i sulfatmassatillverkning och utgörs i huvudsak av kalciumkarbonat, utan innehåll av tungmetaller. Mesan har lagts upp på tre upplag i anslutning till bruket.
År 2018 inledde Ludvika kommun ett exproprieringsförfarande för den herrelösa fastigheten Säfsen 3:2. Exproprieringen görs för att låta kommunen överta ägandet och möjliggöra rivning av byggnaderna och en sanering av området. Sveriges geologiska undersökning (SGU) är sedan år 2012 huvudman för utredningar och åtgärder vid det tidigare pappersbruket och agerar beställare och byggherre för både rivningen och saneringen. Efterbehandlingsprojektet bekostas med bidragsmedel från Naturvårdsverket, vidareförmedlade av Länsstyrelsen i Dalarnas län, och till en mindre del av delansvarig verksamhetsutövare. Rivningen av byggnaderna bekostas huvudsakligen av Ludvika kommun.
Just nu pågår förberedande arbeten för att riva byggnaderna och sanera området. Arbetena består i att med undersökningar avgränsa markföroreningarna och att titta på möjliga och miljömässigt motiverade åtgärder för de kringliggande mesaupplagen. Parallellt pågår ett arbete med att ta fram ritningar och underlagshandlingar för upphandling av en totalentreprenad för rivning av byggnaderna.
Byggnaderna kommer att rivas och rivningsmaterialet täckas på plats. Plattorna kommer att lämnas kvar men punkteras för att förhindra vattenansamling. Krossat tegel och betong kommer läggas upp mot kant till och på plattorna. Områdets utformning styrs i stor utsträckning av hur byggnadskropparna ligger men rivningsmaterialet kommer tillsammans med täckmassorna att användas för att ge området ett naturligare utseende. Miljöfarligt avfall i byggnaderna kommer att köras bort och omhändertas externt.
I saneringen kommer oljeförorenad jord i anslutning till ett tidigare garage på den södra delen av området kommer att grävas bort och den förorenade jorden omhändertas externt. Kisaskeområdet kommer att schaktas upp och stabiliseras genom att den sura kisaskan blandas med basisk mesa. Kisaska på banvallarna kommer också att schaktas upp och stabiliseras. Det stabiliserade avfallet lakar betydligt mindre tungmetaller än den ursprungliga restprodukten och kommer att tas omhand på en extern deponi för icke-farligt avfall. Det område där mesa tas ut för stabilisering kommer att återställas. Vilka eventuella åtgärder som kan bli aktuella för de ytmässigt stora mesaupplagen avgörs i den pågående åtgärdsutredningen.
Rivningen är planerad till andra hälften av år 2020 och efterbehandlingen till år 2021. Tidplanen är beroende av att den påbörjade exproprieringsprocessen färdigställs genom beslut i Mark- och miljödomstolen och av att fortsatta bidragsmedel från Naturvårdsverket beviljas. Projektet har en totalbudget på 35,5 miljoner kronor.
Kontaktperson: Henning Persson telefon 018-17 90 85, e-post: henning.persson@sgu.se
Kontakta oss
Ludvika kommun
kultur.samhallsutveckling@ludvika.se
0240-860 00
Sidan uppdaterades: