Natura 2000
Det allra starkaste skyddet är områden registrerade i EU:s nätverk för bevarande av naturtyper, så kallade Natura 2000 områden.
De flesta Natura 2000 områden är skyddade enligt miljöbalken som naturreservat.
Aspfallet
Naturtyper
Trädklädda betesmarker av fennoskandisk typ, artrik stagg-gräsmark. Areal 6,6 hektar.
Ensamgården Aspfallet har representativ naturbetesmark och naturlig slåttermark med hackslåtter och med lång kontinuitet. Bitvis art- och individrika växtsamhällen med arter som darrgräs, stagg och slåtterfibbla. Flera rödlistade svampar som är hävdgynnade är påträffade i ängs- och betesmarkerna.
Frösaråsen
Naturtyper
Artrika torra och friska låglandsgräsmarker av fennoskandisk typ. Areal 12,5 hektar.
Frösaråsen är en gammal finngård norr om Fredriksberg. Kulturlämningar i form av rösen, murar, vägar, gamla åkerlappar, hässjor med mera är talrika och genom bete bevaras de synliga och ger landskapet en säregen karaktär. Dessa magra, karga, steniga och småskaliga marker är typiska för gamla finnmiljöer och representerar ett stort historiskt värde. Betesmarken utgörs av både gamla slåttermarker och extremt utmagrade åkermarker. Floran är inte extremt artrik, men ändå säregen i sin karghet. Höskallran är en karaktärsart i vägdikena. Stora delar av markerna är under restaurering.
Gamla finntorpet
Naturtyper
Artrika torra-friska låglandsgräsmarker av fennoskandisk typ och artrika stagg-gräsmarker. Areal 7,2 hektar.
Ensamgården Gamla Finntorper ligger på en mindre moränås i skogslandskapet. En bäck passerar genom odlingsmarken, som är småkuperad och vacker med hackslåtterkantade smååkrar och en skogshage. Markerna är mycket variationsrika, med en mosaik av olika ängstyper. Artrikedomen i slåttermarken kring gården är påfallande stor. Det finns tidigare hävdade arealer där hävden upphört och som hotas av igenväxning.
Gänsberget
Naturtyper
Örtrika, näringsrika skogar med gran av fennoskandisk typ och rikkärr. Areal 49 hektar.
Området är känd sedan gammalt som växtplats för guckusko, som är Natura 2000 art. Gänsberget ligger strax innan man kommer fram till byn Gänsberget. Det är en gransluttning med näringsrikt översilande vatten. Sannolikt döljer sig urkalksten i berggrunden. Ett par olika naturtyper kan urskiljas, nämligen örtrik kalkgranskog och rikkärr. Blåsippa är karaktärsart. Här finns också en rad andra krävande och sällsynta växter och svampar.
Holmtjärn
Naturtyper
Artrika torra-friska låglandsgräsmarker av fennoskandisk typ och slåtterängar i låglandet. Areal 5,2 hektar.
Strax öster om Palahöjden ligger finnhemmanet Holmtjärn vackert beläget mellan Holmtjärnen och Hälltjärnen. Bäcken mellan tjärnarna rinner via några små dammar fram över den öppna och småkuperade odlingsmarken, där björkhagar, öppna smååkrar och välputsade hackslogar och kantzoner omgärdar det lilla torpet. Hackslåttermarken och delar av beteshagarna uppvisar en artrik örtrik friskäng. Fuktig staggdominerad vegetation överväger i söder, och denna tillhör länets allra mest intressanta kvarvarande exempel på denna typ av "sydvästvegetation" typisk för Västerbergslagen. Här finns en artrik flora och intressanta svampar.
Kanaberget
Naturtyper
Västlig taiga, svagt välvda mossar, fattiga och intermediära kärr och gungflyn. Areal 91 hektar.
Området omfattar flera exklusivt fina exempel på värdefull skog av mycket skiftande typ. Fin gammal tallskog växlas med ren granskog och en fantastisk sprickdal. Tall dominerar på de hällmarksartade partierna av Kanaberget, i övrigt mest gran som ofta är lågvuxen och toppbruten. Tallarna är ofta gamla, cirka 300 år, trots ringa storlek. En del lärkträd påträffas. Påverkan av människan på skogen är måttlig. Inslaget av äldre och döda träd är positivt för fauna och flora. Kombinationen av dessa skiftande biotoper som är påverkade i så liten grad i ett sammanhängande område är ovanligt.
Kullerbergen
Naturtyper
Västlig taiga, dystrofa sjöar och småvatten, öppna, svagt välvda mossar, fattiga och intermediära kärr och gungflyn. Areal 628 hektar.
Området är kuperat och höglänt med flera bergtoppar. Stora Kullerberget når högst med sina 552 meter. I nordväst breder Kullermossen ut sig på en högplatå mellan fyra bergshöjder. Rätt stora hällmarker och flera tjärnar ingår. I några områden förekommer flera krävande och hotade lav- och svamparter förekommer. På några ställen växer ormbunken kambräken. Skogen är varierande, mellan hällmarksartad tallskog och bördigare höjdlägesgranskog. Inslag av gamla lärkträd vittnar om att skogen ställvis är sådd.
På högsta toppen finns raststuga till vilken en skoterled leder.
Lejberget
Naturtyper
Västlig taiga, dystrofa sjöar och småvatten, öppna, svagt välvda mossar, fattiga och intermediära kärr och gungflyn. Areal 623 hektar.
Området består av två markerade höjder, Lejberget i väster och Kanraberget i öster, vilka båda når mer än 500 meter över havet. Mitt på Lejberget ligger den vackra sjön Lejbergstjärnen. Något över 500-metersnivån bildar Lejberget en höjdplatå med branta sluttningar runtom. Uppe på platån ligger några större myrar, flera smala myrstråk och några höjdryggar med fina utsiktspunkter samt berg i dagen och blockanhopningar.
Skogen i området växlar mellan gles gammal tallskog och svaga granbestånd till mer eller mindre öppna ljunghedar. Norr om Lejbergstjärnen finns inslag av krokiga björkar. Enstaka lärkträd förekommer här och var. Förvånansvärt få bränder har rasat i området.
Naturen på Lejberget har fina kvalitéer för ett vildmarksbetonat friluftsliv.
Limberget i Sörvik
Naturtyper
Saknar naturtyp ingående i habitatdirektivet. Areal 2,2 hektar.
Området är Natura 2000 för att på kalkrik jord på hällarna och i slänterna förekommer trubbklockmossa Encalypta mutica. Arten ingår bland arterna i Europeiska Unionens habitatdirektivarter.
Området ligger öster om Sörviks samhälle och är ett gammalt nedlagt kalkbrott, Späckla kalkbrott, som stängdes för mer än 80 år sedan. Efter brytningarna blev det forna berget till större delen en ravinliknande formation. Väggarna är höga med kraftigt överhäng. Naturliga orörda lodytor förekommer också. Naturliga torrängar finns på kalkhällarna. Det finns också skyddsvärda lavar och rödlistade svampar i området.
Långmyran
Naturtyper
Örtrika, näringsrika skogar med gran av fennoskandisk typ. Areal 6,1 hektar.
Långmyran ligger i en sluttning mot Saxhytteån. I den sydvästra delen av området, närmast skogsbilvägen växer guckusko, som är Natura 2000 art. Översilning och kalkinfluens har gett upphov till en intressant flora och vegetation, bland annat växtplats för många orkidéer.
Tre växtsamhällen kan urskiljas:
- medelrikkärr
- högörtgranskog på översilningsmark
- lågörtsgranskog.
Granskogen är gammal och opåverkad av modernt skogsbruk. Platsen är skyltad med en informationstavla om orkidéer. Kommun har byggt spänger för att minska trampet runt orkidéerna.
Markusfallet
Naturtyper
Artrik stagg-gräsmarker och trädklädda betesmarker av fennoskandisk typ. Area 6,9 hektar.
Representativ naturbetesmark och naturlig slåttermark med hackslåtter och med lång kontinuitet. Art- och individrika växtsamhällen med arter som vårbrodd, darrgräs och höskallra.
Markusfallet hör till de allra bäst bevarade finngårdsmiljöerna i länet, med en genuin kulturmiljö i kombination med en så gott som intakt slåtter- och beteshävd.
Palahöjden
Naturtyper
Slåtterängar, i låglandet, torra-friska låglandsgräsmarker och fuktängar med blåtåtel och starr. Areal 15,7 hektar.
Representativt odlingslandskap med lång kontinuitet och med inslag av äng med hackslåtter. Slåtterängarna tillhör Dalarnas allra förnämsta med mycket stor artrikedom av slåttergynnade växter samt hotade och sällsynta svampar. De artrika kalkfuktängarna är den enda i sitt slag i kommunen.
Predikstolen
Naturtyper
Västlig taiga och klippvegetation på silikatrika bergsluttningar. Areal 32 hektar.
Predikstolen ansluter till naturreservatet Tansväggen i Gagnefs kommun. Tansväggen kallas en hög, delvis lodrät bergbrant som vetter åt öster. Bergsbranten är dessutom synliga på långt avstånd och de ger profil åt landskapet. Av botaniskt intresse är den så kallade sydväxtbergsfloran. På bergsväggarna finns en rik lav- och mossflora med sällsynta inslag. Även granskogen nedanför är biologiskt värdefull genom inslaget av grova aspar.
Skattlösbergs Stormosse
Naturtyper
Högmossar, aapamyrar, västlig taiga, skogsbevuxen myr, dystrofa sjöar och småvatten. Areal 1318 hektar.
Skattlösbergs Stormosse är ett av Bergslagens större och mest representativa myrområden med ett komplex av kärr och mossar samt en komplicerad hydrologi. Vegetationen upptar hela skalan från mosse och fattigkärr till rikkärr. Det stora antalet biotoper medför att artantalet är högt.
Skattlösbergs Stormossen är vetenskapligt väl dokumenterad och upptagen i Europarådets förteckning över biogenetiska reservat. Arbetet med att inrätta naturreservat pågår hos länsstyrelsen.
Tomossen
Naturtyper
Rikkärr och västlig taiga. Areal 68 hektar.
Tomossen är ett extrem rikkärr med en exklusiv flora. Här finns flera kalkkrävande arter som till exempel axag, björnbrodd och sumpnycklar. Skogsbeklädda myrholmar och angränsande barrskog till myren har höga naturvärden.
Kontakta oss
Ludvika kommun
kultur.samhallsutveckling@ludvika.se
0240-860 00
Sidan uppdaterades: